Inte nog liksom


Först en dröm, och sen ser ja han på stan.
Å han hälsar på mig som om absolut ingenting har hänt.
Shiit vad det högg i mig.
Jag kunde inte ens hälsa på honom. Kunde inte. Vände bara bort blicken och fortsatte gå med pappa å Carina.
Jag kunde inte hålla tebax tårarna. Dom kom igen.
Jag orkar inte.

Har i alla fall flyttat kartonger idag. Och det känns gött gött gött!!
Nu är vi påväg liksom, eller jag är påväg mot eget hem.
Imorrn blire resten.
Såna här stora och tunga saker som stora starka pojkar får bära.
Anders å Kim =D Iwwh! Snäll bror å kusiin =)

Nu blire soooova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback