.

Jaa, inte behöver man någon väckarklocka inte längre.
Inte så länge min lilla kissekatt börjar gnälla runt 5 på morronen. Hon löper ju fortfarande så här gnälls det, jamar, råmar, krålar och krälas det som bara den.
Jag går ju till jobbet runt 5,40 så då blir hon själv. Idag är första gången hon varit själv hela dagen. Lilla snuttan. Men det verkar gå bra.
Vi ska till veterinären den 7 maj och så ska hon få kastreras. Lika bra för henne som för mig kan ja ju säga. Hon slipper hålla på som hon gör och jag slipper höra hennes skrikande å gnällande. Dock låter det faktiskt lite rooligt!!
Ska väl skaffa en kissekompis till henne inom kort med, eller ja, det får bli i maj då hon är kastrerad och klar och man får lite mer lön.

Idag är det två veckor sen det tog slut.. Och det är typ lika jobbigt än. Eller ja kanske inte men periodvis. En tanke slog mig idag, tänk om han bara skulle dyka upp här nån dag/kväll.. Eller när ja kommer hem från jobbet å bara sitta här i trapp uppgången. Vet inte hur jag skulle reagera. Om ja skulle bli glad att se han eller om jag bara skulle vara kort och kall. Jag har ingen aning..
Men det lutar åt att jag skulle bli glad. Det lutar åt att jag skulle kunna mysa ner mig i soffan med honom om det så skulle bli. Jag vet, ni kanske tycker jag är dum i huvudet, men han har satt sig så starkt i mig. Alldeles för starkt tror jag.

Ska snart iväg och fixa bilen. Ska bli skönt, eller jag ska inte fixa, min kusin ska. Tur jag har folk som kan hjälpa mig så jag slipper lämna in på verkstad för dyra pengar.
Å så ska jag hämta ut ett paket med.. =) Filmer.
Å sen så måste jag fixa mat med.
Många måsten idag är det.

Två veckor. Kan inte rå för att jag saknar honom å vill att han ska dyka upp hos mig.