.

Det är jämt såhär! Alltid när man ska upp å jobba så kan man INTE sova, eller inte jag iaf. Visserligen så jobba jag ju måndag å tisdag natt, å somna då inte förän typ mellan tre å fem å sov bort hela dagen. Får skylla mig själv. Och idag då, ställde klockan på halv tio, gick jag upp då? Åh nej! Slog av klockan och la mig å sov igen, så praktiskt. Verkligen inte! Å ska ja va ärlig så har jag sovit under dagen med, så det är väl inte heller så där jätte stabilt. Å neeej!!

Så nu kan jag inte sova och jag ska upp typ kvart i åtta för jag börjar jobba halv nio, jätte toppen!! Visst, när man väl vaknat och varit uppe en stund så blir man ju pigg typ, men sen är det ju det där att man INTE lägger sig å sover när man kommit hem. Eller ja, det kommer jag ju inte kunna göra, ska ju faktiskt diska när jag kommer hem och sen så ska pappa komma å hjälpa mig å städa lägenheten. Så snällt av honom för det orkar jag inte själv eftersom jag mår som jag mår. Då ställer han upp å hjälper mig med städningen :) Är jätte tacksam för det. Absoluut!! På så vis får jag umgås med honom okså, ta någon puas, dricka te för min del och kaffe för hans. Så det blir nog bra det också tror jag. =)

Men när jag inte kan sova så ligger jag och tänker massa, på allt möjligt.
Som nu, folk jag inte gillar som kanske har förhållande, jag bara hoppas att det inte kommer hålla, bara för att liksom. Bara för att jag inte har någon, bara för att jag inte pallar med känslor och är känslokall just för tillfället. Då orkar jag inte se massa folk som jag ogillar ha det mysigt å gulligt å puttinuttigt.. Nu tänker jag absolut inte nämna några namn, för det är inte några speciella jag tänker på heller.
jag skulle bara vilja va lycklig, hitta den där rätta som får det att ryka ur öronen av lycka och kärlek! Men jag vet med mig själv, att jag inte orkar med massa känslor just nu, för att jag orkar knappt med mig själv.
Det är jobbet som är viktigt för mig nu och att jag mår bättre och kommer ur den här jävla depressionen. Men ändå, såklart jag vill ha en mysig person att gosa ner mig med i soffan osv osv, somna bredvid.
Å för inte så längesen så tänkte jag på en bebis, en go liten sak att tycka om, bilda familj, men visst, man ska ju ha någon att skaffa det med också, och jag har väl inte direkt något stabilt förhållande i nuläget.

Jag tänkte även på att det vore mysigt å kanske skaffa tjej, kanske skulle det bli jätte bra? Eller jätte dåligt?? Har ju inte provat så jag kan ju inte säga något om det faktiskt...
Å jag vill ju inte skaffa tjej bara för att ta reda på hur det är, visst, jag kan känna mig väldigt attraherad av vissa tjejer, men är det som att va tillsammans med en kille, nej, det är ju en av en egen sort liksom..
Massa tankar å funderingar faktiskt. Hjärnan har sina egna tankegångar ibland... Å det kan vara jobbigt vissa gånger.

Jag har hittat två personer som mår precis som jag, eller ja, den ena mår lite bättre faktiskt och den andra är lika under jorden som jag. Den ena är Bella, och den andra är Johanna.
Johanna började jag prata med när det tog slut mellan mig å Fredrik, å hon är toppen go å underbar!! Jag känner en viss samhörighet med henne, hon vet vad jag går igenom och jag vet vad hon går igenom. jag har även sagt att jag tänker inte försöka göra henne glad och få henne på bättre humör om hon inte vill. Och jag kan faktiskt inte ta åt mig hennes problem, visst, jag kan lyssna på henne och försöka ge råd, men jag kan absolut inte ta hennes problem över på mig, då orkar jag inte. Men det har hon ju inte begärt heller. Och jag begär inte att hon tar hand om mina problem, det måste vi båda göra själva. men vi kan vara där som stöd för varandra, för det kan behövas.
Och pappa å Carina vet hur jag mår tack vare Nettan, som tog tag i och pratade med dom istället för mig för jag pallade inte, och nu har jag fått bättre respons från dem. De vet, även om de inte vet precis hur det är och preciis hur jag mår inom mig. Det är bara jag som vet innerst inne. och jag kan inte beskriva det heller. Jag kan inte, det går inte.
Jag har slutat med mina antidepressiva av egen vilja, och det får mig att må skit! Jag har som Carina sa leva i en låtsasvärld, jag har klivit ur den och insett att jag faktiskt inte mådde bra. Jag tackar faktiskt alkoholen till det, annars hade det aldrig runnit över och jag hade inte blivit så ledsen som jag blev.

Jag och Johanna ska träffas innan hon åker till Gotland, jag vill cokså åka dit igen!! Utan att bli sjuk denna gång. Kanske kan vi åka dit tillsammans till sommarn? Det vore skojjigt!!
Två korta tjejer på vift.. ;P Tihii!

Matsedel för två veckor är gjorda, och jag känner mig nöjd, har anpassat mat efter hur jag jobbar, vad som är lätt å smidigt å göra osv, ska börja veckohandla. Och jag ska väl även göra upp ett litet städ schema, så att jag håller koll här hemma, så det inte gror igen. Och jag vet på ett ungefär hur jag ska göra :) Jag är ju lite kreativ så det kommer nog bli bra. Pappa fär väl hjälpa till å tipsa mig om lite saker, men jag vet hur jag ska göra det på ett ungefär. Jag har ju lite skojjiga magneter och dom kan man använda till saker å ting :)
Typ sätta fast en lapp på ena magneten som det står dammsuga på, en annan diska, tvätta, damma osv.. Så städningen blir lite roligare, och om det inte ser fördjävligt ut så är det mycket lättare att hålla rent.
Jag måste börja ett nytt liv för att kunna ta mig ur det här.

Jag och Nettan eller Ange som jag nu ska börja skriva eftersom hon BYTT namn!!
Ont i handleden har jag också känner jag! Morr!
Aja, till saken, hon ska följa med mig till kuratorn och prata om hur jag mår, hon vet ju faktiskt en heeeel deeeel om mig och det kan va bra för Anita att höra en annan version, även fast jag ska berätta hur det är och så för henne också, men Ange ska berätta hur hon ser på saker och ting, hur hon ser min depression och om hon vet hur jag mår, för hon vet. tro mig, hon vet faktiskt. Är så glad att jag har henne vid min sida, vet inte vad jag skulle göra annars!! Hon är sånt himla bra stöd för mig, även om jag kanske ibland lägger alldeles för mycket av mina problem och ängestar på henne. Hon har ju egna problem och tankar. Men hon vet att hon kan säga ifrån när det blir för mycket, och det gör hon. Hon är underbar!!

Jaa, detta blev nog ett ganska långt inlägg, men det behövdes nog.
Jag kan nog inte få in kärlek i mitt liv flrän jag tagit tag i livet och hur jag mår, det blir lite för mycket.
Så jag ber om ursäkt till Robin som får stå ut med mig, det är inte meningen, absolut inte. Men jag avrande dig för att det kan bli så att jags töter bort folk, omedvetet på något vis. Gör det inte medvetet, utan det bara blir. Jag stänger in mig i mig själv just för tillfället och kan inte släppa in fler personer än vad som redan finns där. kan inte släppa in fler känslor och värme, för det får inte plats. Det är fullt i mig.

Ska väl försöka sova nu. Är en dag på jobbet imorgon. Ska bli skönt å få komma dit igen. Känns lite konstigt när man är ledig, är ju mer van att jobba näst intill varje dag när jag jobbat. Men men, alltid skönt med lite ledighet, lugna ner sig, varva ner och bara chilla. Jobbar ju helgen, men slutar, och  de här tre dagarna och det är ju helt okej, har ju liksom hela dagen kvar av helgen. På lördag blir det inflyttningsfest hos kära bror och Matilda. Ska bli kul, ska va nykter för att orka med å jobba på söndagen. Men vadå, man kan ju ha kul utan å dricka :) Trevligt å bara träffa folk liksom. Dom träffar man ju inte alltför ofta.

Nu blir det sängen. Sov så gott. Jag ska försöka!!
Puss Hej!!

Å Puss på Johanna! <3
Å Puss på Ange! <3
Å Puss på Bella! <3